|
I lobbyisternas verkstad
Mingelkvällar, seminarier, rundringningar eller listor med instruktioner för hur EU-parlamentariker ska rösta. En lobbyist med EU som specialitet måste vara kreativ och välja rätt lösning för varje tillfälle.
Väggen bakom receptionen är knallorange och på den sitter lobbyfirman Fleishman-Hillards blå logga. Det är här man ska ha kontor om man är lobbyist. Till EU-parlamentet är det bara fem minuters gångavstånd, till EU-kommissionens stjärnformade högkvarter eller till ministerrådets beiga koloss är det en knapp kvarts promenad. De omgivande kvarteren är fyllda av EU-ambassader, generaldirektorat och andra lobbykontor. Den utrymda svenska EU-ambassaden, som just nu byggs om inför Sveriges ordförandeår 2009, ligger vägg i vägg.
Förutom den knalloranga fondväggen är det mesta på Fleishman-Hillards kontor mjölkfärgat eller i glas.
- Det är viktigt att kontoren ser bra ut, men inte alltför bra, säger Fleishman-Hillards vice ordförande Maria Laptev och visar in i ett konferensrum.
Kunderna som betalar hennes räkningar ska se att det här är en lobbyfirma med viss stil, men inte en som slösar bort deras pengar på dyra inredningsdetaljer.
Maria Laptev har brittisk-kanadensisk-rumänsk bakgrund och jobbar med EU-lobbyism sedan år 1984. Förutom sitt arbete på Fleishman-Hillard undervisar hon i lobbyism på United Business Institutes i Bryssel.
Fleishman-Hillard är medlem i Epaca, European Public Affairs Consultancies' Association, som organiserar 38 lobbyfirmor och ungefär 600 lobbyister i Bryssel. Epacas medlemmar är de verkliga lobbyexperterna, som hyr ut sig till olika företag och organisationer. Om man räknar in alla som jobbar med lobbying i Bryssel brukar man uppskatta antalet till cirka 15 000. Utöver lobbyfirmorna finns juristbyråer och alla de som lobbar i egen sak: industrier, fackförbund, europeiska regioner och frivilligorganisationer.
"Vi kan hjälpa er"
Maria Laptev har 40 kollegor från cirka 20 länder. Tillsammans har de ett hundratal kunder, bland annat inom livsmedelsbranschen, handeln, media och transport.
För Maria Laptev handlar lobbyism om en dialog där lobbyistens jobb är att identifiera de personer som behöver kontaktas, räkna ut vad dessa personer är i behov av och sedan ge dem det.
- Man måste alltid ha något att erbjuda. Man kan inte bara komma och säga ”vi tycker inte om det där”. I stället försöker vi skapa en stämning av ”vi kan hjälpa er”, förklarar hon.
I inledningskedet av en beslutsprocess är det EU-kommissionens som ska lobbas, det är den som utarbetar förslagen. Kommissionen behöver ofta ganska detaljerad information från lobbyisterna.
När förslagen väl är klara gäller det att byta fokus till EU-parlamentet och EU-ländernas ministerråd. Oftast är det dessa två institutioner som tillsammans fattar besluten.
Ledamöterna i EU-parlamentet nås lättast i någon av parlamentsbyggnaderna. För varje ärende utses en parlamentariker till ansvarig. Dessutom brukar partigrupperna och arbetsutskotten utse egna ansvariga, som leder partigruppens eller utskottets arbete med ärendet. Dessa personer är de som har mest inflytande över ett ärendes utveckling. När det är stora ärenden översvämmas de ansvariga av inbjudningar, besök, telefonsamtal och epost. Då gäller det att sticka ut som lobbyist.
Det är därför det är så viktigt för lobbyisterna att ”göra sin hemläxa” och förbereda det som parlamentarikern behöver just då, till exempel någon form av faktaresearch, som en lättförståelig jämförelse mellan läget i olika EU-länder.
- Olika personer vill ha olika fakta. En del vill ha statistik i kort punktform, andra vill ha väldigt politisk information medan ytterligare andra bara vill veta hur ärendet påverkar ekonomin i deras hemland, säger Maria Laptev.
Samarbete med andra organisationer viktigt
När det gäller ministerrådet, som består av en minister från varje EU-land, är det smidigaste om lobbyisten lyckats få med sig de nationella organisationer. Om frågan rör handel kan kan exempelvis organisationen EuroCommerce lobba på EU-kommissionen och EU-parlamentet medan Svensk Handel lobbar på den svenska regeringen och Svensk Handels systerorganisationer lobbar sina regeringar.
De senaste åren har Fleishman-Hillard lagt om sitt lobbyarbete, från direkta aktioner när ett lagstiftningsförslag är på gång till allmänt arbete på att skapa sig ett namn och bygga förtroende hos beslutsfattarna.
Ett exempel är när byrån fick en förfrågan från ett antal aluminiumföretag om att öka industrins inflytande. Aluminiumföretagen tyckte att det var problematiskt att olika EU-länder hade olika regler om aluminiumprodukter. I ett land fick inte aluminium användas i läskburkar, i ett annat var det byggbranschen som skulle vara aluminiumfri. Tillsammans med företagen började Fleishman-Hillard lista de positiva sidorna av aluminium. Visserligen krävs mycket energi för att framställa aluminium, men metallen återanvänds å andra sidan i en väldigt hög grad. Kanske kunde aluminum hjälpa EU att nå upp sina klimatmål.
Aluminiumföretagen snackade ihop sig om några gemensamma budskap om hur de ville ändra europeisk aluminiumpolitik. I sina respektive hemländer satte företagen upp olika arbetsgrupper om aluminium som lobbade sina regeringar.
Infokampanjen pågick i tre år. Den stora segern kom i slutfasen. Då började lagstiftarna, och även andra organisationer, att vända sig till aluminiumföretagen för att få råd i nya ärenden.
- Vi upprättade en dialog. Efter det attackerades aluminumindustrin inte som förut. Och när någon kritiserade industrin fick vi i alla fall veta det, berättar Maria Laptev.
Inte riskera sitt rykte
Det viktigaste i lobbyarbetet, säger Maria Laptev, är att inte riskera sitt rykte. Som lobbyistkonsult ska hon alltid öppet redovisa vem hon arbetar för och de fakta hon kommer med ska vara korrekta.
Hon har själv inga gränser för vilka företag hon skulle kunna lobba för, förutom att det är lagligt och att det inte innebär några konflikter med andra kunder. Tidigare arbetade hon till exempel för ett tobaksföretag, men eftersom Fleishman-Hillard har många kunder inom läkemedelsindustrin skulle hon inte kunna arbete för dem längre.
Utöver proffslobbyisterna, som Maria Laptev, finns det en ännu större grupp. De som lobbar i eget intrese. Det kan vara ungerska biodlare som åker buss till Bryssel för att protestera mot nya lagar som ger dem, i deras tycke, orättvis konkurrens. Och det är stora federationer som samlar de tyngsta näringslivsspelarna inom de olika EU-länderna.
Lobbyisternas jätte
Störst av dem är Business Europe, en paraplyorganisation för Svenskt Näringsliv och deras systerorganisationer i 33 europeiska länder. Deras kontor ligger i en stor glasbyggnad fem minuter bort från EU-kommissionen. Här jobbar ungefär 50 personer från 15-20 länder. Dessutom har Business Europe tillgång till ett nätverk med folk från sina dotterorganisationer, totalt 1500 personer fördelade i olika arbetsgrupper.
Business Europe deltar också i Alliance for a Competitive European Industry, där även elva tunga europeiska branschorganisationer, som biltillverkare, kemiindustri och pappersindustri, ingår. Som ytterligare stöd finns ett antal mindre branschorganisationer och många större företag, till exempel Volvo, Vattenfall och Ikea, representerade i Bryssel.
Carsten Dannöhl är tysk och presschef på Business Europe. En av hans huvuduppgifter är att väcka medias intresse för Business Europes frågor.
- Relationerna till pressen är väldigt viktiga. Genom den kan man få sitt budskap känt. I Bryssel finns en av världens största presskårer. Om man kommer in i medierna läser alla om dig, säger han.
En svårighet för honom är att det på många sätt saknas en europeisk debatt. Medan EU-institutionerna och de europeiska federationerna talar om Europa och europeisk politik är nästan alla medier sysselsatta med en nationell debatt. Ibland löser han frågan genom att speciellt kontakta journalister från ett visst land, när det kommer upp en fråga som berör det landet. Andra gånger får han gå via de nationella dotterorganisationerna. En artikel i Brysseljournalisternas husorgan, Financial Times, kan också ge efterverkningar i nationella medier.
Vikten av tajming
Förutom vikten av att synas i media, tycker Carsten Dannöhl att tajmingen är något av det viktigaste för en lobbyist.
Det gäller att följa med i institutionernas arbete och ta reda på vad som händer i de viktiga ärendena. Sen gäller det att tajma sina möten, brev, presskonferenser eller röstförslagslistor med partigruppsmöten i parlamentet, förhandlingar mellan EU-ambassadörer eller förslag från EU-kommissionen. I viktiga förslag gäller det att få reda på det redan i idéstadiet. Därför är det viktigt för Carsten Dannöhl och hans kollegor att ha stora kontaktnät. Carsten Dannöhl går på olika mottagningar minst en gång i veckan för att mingla sig till nya kontakter.
Som representant för den största näringslivsorganisationen har Carsten Dannöhl ofta inga problem att få tjänstemän och politiker att vilja lyssna på honom.
Business Europe är en av de äldsta europeiska federationerna. Ursprunget till Business Europe var ett råd för industriella federationer i Europa som grundades år 1949. I EG-fördraget från 1958 garanterar de europeiska instutionerna att de skulle konsultera, förhandla och diskutera med de så kallade sociala parterna, det vill säga fackförbunden och näringslivet, representerat av Business Europe.
Småföretagarna lobbar också
En annan organisation som nyligen fått status som social partner är UEAPME, en europeisk organisation för hantverkare och små och medelstora företag. En av medlemsorganisationerna är svenska Företagarna.
UEAPMEs kontorslokaler är relativt blygsamma till det yttre, men de ligger perfekt mellan EU-parlamentet och EU-kommissionen.
Belgaren Luc Hendrickx är ansvarig för allmänna företagsfrågor och utrikesfrågor. Han berättar att en stor del av hans arbete går ut på att få tjänstemän och politiker att överhuvudtaget tänka i småföretagarbanor.
- Ofta är problemet inte målet med de nya reglerna utan att personen som tar fram reglerna inte är medveten om hur småföretag fungerar. De tänker bara på storföretag.
För honom är den viktigaste frågan i EU att minska onödig administrationen och mängden krångliga regler för företagare.
Luc Hendrickx tycker att EU-institutionerna under de senaste åren börjat lyssna mer på småföretagare och lära sig om småföretagares villkor. Den sittande EU-kommissionens program, ”Tillväxt och jobb”, fokuserar mycket på små och medelstora företag.
En av UEAPMEs senaste segrar var när de var med om att lobba bort ett förslag som skulle göra arbetsgivare skyldig att se till att de anställda använde kepsar eller annat solskydd de dagar då solskenet är starkt.
Sedan UEAPME fick status som social partner år 1999 har antalet anställda på kontoret ökat från fem till 22.
- Det är för att vi har blivit bättre och bättre på att lobba. Vi hävdade alltid att kommissionen måste lyssna på oss. Nu gör de det, och då måste vi bli fler så vi hinner träffa dem, säger Luc Hendrickx.
Sara Ahnborg
Lobbyisternas bästa tips:
- Tänk igenom noga vad du vill innan du gör något
- Ta reda på vilka det är som har inflytande inom ditt område, lär känna dem.
- Försök sätta in dig i tjänstemannens/politikerns situation: vad behöver de just nu? Ge dem det.
- Anpassa budskapet efter den du ska möta, både när det gäller mängd, form och innehåll.
- Välj tidpunkten för dina kontakter med omsorg.
- Bygg på ditt nätverk.
- Samarbeta med personer/organisationer som har liknande intressen.
- Sprid ditt budskap via medierna.
- Sälj in ditt budskap både nationellt och europeiskt.
- Var ärlig och öppen med vem du är och vem du representerar.
De största lobbyisterna i Bryssel
Business Europe med dotterorganisationer (till exempel Svenskt Näringsliv)
Branschorganisationer som Cefic (kemiindustrin), Acea, (biltillverkare) och Eurofer (järn- och stålindustri)
Konsult- och advokatfirmor, som Kreab, Hill & Knowlton och Fleishman-Hillard
Stora företag som Ikea, BMW och Walt Disney
Fackförbund, i nationella eller branschorganisationer
Regioner, som West Sweden, Helsingfors stad och nordvästra England
Frivilligorganisationer, som Greenpeace, Amnesty International och patientförbund
Olika länder, både inom och utom EU | 