|
|
Så blev EU:s sex länder tjugosju
Sedan EU:s start för femtio år sedan har 21 nya länder kommit i fem utvidgningar. Varje utvidgning har ändrat unionen. Den senaste gav EU cirka 100 miljoner nya medborgare och tolv nya länder.
Till den senaste räknas utvidgningarna i maj 2004 och januari 2007. Bara att komma överens om reglerna var ett hästjobb.
Poul Skytte Christoffersen var dansk EU-ambassadör under hösten 2002 då Danmark var EU:s ordförande och utvidgning år 2004 skulle slutförhandlas.
- Jag upptäckte att i själva verket var det väldigt få som verkligen trodde på tidsplanen, berättar han för GP.
Egentligen skulle spanjorerna, som var EU-ordförande halvåret innan ha gjort det mesta förarbetet, men när danskarna tog över var lite förberett och entusiasmen låg.
- De första jag fick övertala var EU-kommissionen. De fick jobba hela augusti (EU:s semestermånad) för att få klart alla rapporter i tid, säger Poul Skytte Christoffersen.
Under de första månaderna gällde det att jämka ihop de femton gamla EU-länderna. Det handlade om pengar, skulle de nya medlemsländerna genast få lika mycket EU-stöd som de gamla? I oktober 2002 enades ledarna för de gamla
EU-länderna om en mycket stram utvidgningsbudget. De blivande medlemsländerna var mycket besvikna.
Från björnjakt till Budweiser
Dessutom hade varje land specialönskemål som de ville ha med inför inträdet: som regler för björnjakt, skydd av varumärket Budweiser, vissa undantag för sprittillverkning.
- Normalt är utvidgningsförhandlingar mycket formella möten där alla (gamla) medlemsländer och kommissionen sitter på en sida av ett bord och kandidatlandet på den andra sidan. Dessa möten är väldig formella, därför händer väldigt lite. För att hinna klart i tid hade vi i stället informella möten med bara fem-sex personer vid bordet, berättar Poul Skytte Christoffersen.
För att blidka de nya länderna fick den danska delegationen trixa fram olika fördelar åt dem.
Efter varje runda informella möten presenterade danskarna resultatet av de informella mötena för de andra EU-ländernas representanter.
- Det blev jättebråk. Alla (gamla) medlemsländer hade invändningar, i synnerhet för att de tyckte att vi var alldeles för generösa, säger Poul Skytte Christoffersen.
- Men det väsentliga var: även om de var missnöjda så sa de faktiskt inte nej.
Så under EU-toppmötet i Köpenhamn i december 2002, gick EU-ländernas stats- och regeringschefer, efter lite gnäll, med på danskarnas bud.
Sent på kvällen den 13 december 2002 kunde femton gamla och tio blivande EU-länder enas om ett samgående.
När Julija Sproge, generalsekreterare för den europeiska nättidningen Café Babels Brysselgren, ska nämna den ledare i EU som hon tycker bäst om, nämner hon just den danske statsministern Anders Fogh Rasmussen, för hans och Danmarks sätt att sköta utvidgningsförhandlingarna.
Julija Sproge är 28 år och kommer från Lettland. Hon doktorerar nu i Europarätt och jobbar på prestigeskolan College of Europe i belgiska Brygge.
Lag och verklighet
När hon flyttade till Bryssel hösten 2004 märkte hon att de fina orden i EU:s lagar och slutsatser inte alltid stämmer med verkligheten.
- De belgiska myndigheterna krävde att jag skulle söka visum, fast det strider mot EU-rätten, berättar hon.
Att de flesta EU-länder införde specialregler för att hindra medborgarna i de nya EU-länderna att komma in i EU var dumt, tycker hon. Med facit i hand har det visat sig att de länder som inte hade dessa regler, Irland, Storbritannien och Sverige, tjänade mer på det än vad andra tjänade på att stänga gränserna.
Viktig fredstanke
Även om fredstanken är viktig för Julija Sproge - det vore i dag otänkbart att två EU-länder skulle börja kriga mot varandra - handlar dagens EU mer om att människor från olika länder möts och lär känna varandra, diskuterar med varandra.
Det handlar också om att övervinna gamla fördomar.
- Jag trodde tidigare att allt var perfekt i Västeuropa, att allt var rationellt. När jag kom till Danmark sa en klasskamrat att han hade trott att jag skulle var tyst och arbetsam, bara för att jag kom från öst.
Men när det gäller framtiden är Julija Sproge optimistisk. Hon tror att EU år 2057 kommer att vara mycket större, kanske till och med omfatta Turkiet och på något sätt Ryssland.
Sara Ahnborg
EU:s åtta utvidgningar
1957 Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland grundar EG
1973 Danmark, Irland och Storbritannien (Norge skulle också med men befolkningen röstade nej)
1981 Grekland
1986 Portugal och Spanien
1990 Östra Tyskland
1995 Finland, Sverige och Österrike (Norge skulle också med men befolkningen röstade nej)
2004 Cypern, Estland, Malta, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern
2007 Bulgarien och Rumänien
Framtida utvidgningsländer
Kandidatländer:
Makedonien, Kroatien och Turkiet.
På väg att bli kandidatländer:
Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Serbien.
Kosovo, beroende på vilken status området får.
(Publicerad i Göteborgs-Posten, mars 2007) |
